Tänk vad konstigt det kan vara. Alldeles nyss sågs jag som en liten krabat av mina föräldrar men så snart jag träffade mina små tvillingkompisar så verkar jag så stor. Jag väger dubbelt så mycket som dem tillsammans 🙂 Jag skulle gärna petat lite mer på dem men det får väl bli senare när jag inte är så påpassad. Deras mamma kallar dem kycklingarna men vad är då jag? Gammelkalkonen?

Glad påsk alla läsare!

Idag var vi på busfabriken i Norrköping. Hur mycket roliga klätterställningar, studsmattor, rutschkanor mm som helst. Om man bara kunnat röra sig lite mer… Vi fick göra det bästa av situationen och lekte med bollarna, varandra och enklare klättersaker som fanns i närheten. Bara Josefin gav sig på att klättra lite högre. Så vill jag också göra när jag blir lite äldre och kan röra mig mer. Hon är min nya idol!

Tack alla vänner för en kul dag!

Oskar passade på att vila sig i form innan det var dags att leka.

Alexander kröp målmedvetet runt över både saker och människor. Inget kan stoppa honom!

Dexter är nu pigg och kry igen och lekte därför lika mycket som vi andra. Han hade dessutom sina kusiner i närheten men de kom inte med på bild.

Jag tyckte det var roligast att leka med bollarna. När fotografen inte var i närheten smet jag och mamma till och med in i bollhavet. Toppenkul att sparka med benen där.

Sam i klättertagen, eller i alla fall på klätterstegen.

Josefin i klättertagen (i hala strumpbyxor)!

Min gudmor Sara kommer från Öland och där firar man trandagen 25 mars. Då kommer tranan på natten och lägger godis i sin mössa som man lagt bredvid sängen. Man får tyvärr aldrig se tranan. Eftersom jag än så länge ligger i spjälsäng har jag lite svårt att placera ut mössan rätt, jag får nog kasta den lite planlöst i närheten av sängen istället. Inte äter jag godis heller…

När vi hälsade på Sara i helgen så såg vi faktiskt tranan i Borgholm! Så allt som först bara lät som en saga är helt på riktigt alltså.

Mina första tänder har varit lite svåra att fånga på bild. Här är de första två även om det nu sammanlagt finns 6 stycken i blandade storlekar. Får fångas på senare bilder.

Mamma har virkat en prinsesstårtemössa till mig. Den är hur kul som helst. Ser ut som en alldeles för hög tårta med tårtpapper och ros och allting. Jag gillar den redan trots att jag inte vet hur det smakar. Kändes nästan lite hånfullt att jag fick grovt knäckebröd att knapra på för att hålla mig vid gott mod och stilla vid fotograferingen…

Pappa är av någon anledning glad att den inte tillverkas i vuxenstorlek. Fråga mig inte varför.

Denna härliga, roliga, spännande maskin med saker som både låter och är roliga att plocka med. Vilken toppenleksak!
Idag fick jag hjälpa till att tömma hela korgen med bestick (det var nog för att jag var lite hängig och behövde något extra roligt.) Jag slickade bara på några av beskicken… Jag funderar på att fejka att jag är sjuk fler gånger bara för att få leka med diskmaskinen igen. Funkar det tror ni?

Köket är ju det bästa stället man kan vara på; det finns hur mycket som helst att leka med (mandelkvarn, diskmaskinen, plastredskap etc) och när man tröttnar på det finns det alltid mat nära. Yoghurt var dock lite svårt att äta första gången.

På vår lilla köksö finns det en underhylla som är precis lagom hög för mig att stå vid, och skulle det vara så att man börjar ramla kan man ju alltid ta tag i pappas mun.