Zandra gav mig lektion 1 i kvinnlig fåfänga när vi hälsade på i Tyskland genom att låna ut sina halsband. Se bara så underbart!

Jag fortsatte så fort jag kommit hem och har nu nästan lärt mig hur man tar på halsband över huvudet. Ibland blir det dock lite fel…

Så kom vi äntligen iväg på vår resa, en vecka försenad pga askmolnet. Det gjorde inget för vi fick bättre väder.

Min första flygtur gick hur bra som helst. Jag fick en kompis , Maria, och vi hjälpte varandra att hålla humöret uppe.

Denna resa innehåll många nyheter för mig och ballonger var en av sakerna. Den här gröna bollen gjorde mig glad i två dagar och fick följa med nästan överallt.

Utsikt över Esslingen där Niclas och Zandra bor som vi hälsade på.

Mina föräldrar brukar ju vara riktiga planeringsfanatiker (även vad gäller packning) men de hade inte riktigt räknat med bra väder. Jag är därför numera stolt ägare till tysk solmössa (sonnenmüsse?) som täcker även nacken. I parken såg vi gigantiska guldfiskar.

Zandra framför “det blåa huset” som de bor i. Huset kallas så för att det är av schiffer. Mamma och pappa tyckte det var mysigt att det låg ovanpå Neckar men det brydde jag mig inte så mycket om.

Köket är ju som ni vet en favoritplats och nu har jag avancerat till att få sitta på bänken och äta torra havregryn medan de kokar gröt. Gryn i all ära men det finns ju mer att titta på när man väl sitter där stadigt på sin lilla blöjrumpa. Jag har till och med lyckats tända belysningen över bänken med huvudet! (Mina föräldrar var lite imponerade) Jag kände när jag suttit där en stund för att ta ut svängarna lite grann och försöka göra ett torrdyk ner i diskhon. Det funkade jättebra. Hela jag fick plats i diskhon om man tryckte ihop sig lite grann och landade med huvudet först. Jag fick inte till landningsvinkeln riktigt annars gick det bra. Kaffesump i håret har väl aldrig skadat någon?

Nu har mammas faster Florence äntligen kommit på besök och vi har varit på utflykt i det gröna tillsammans med mammorna i föräldragruppen. Alla drack något som tydligen var varmt och gott från termosar och jag fick äta kall banan. Livet är inte helt lätt alltid.

Vi skulle åkt till Tyskland den här helgen på min första utlandsresa men tydligen är det ett askmoln i vägen. Verkar konstigt tycker jag. Mamma och pappa var inte helt förtjusta över att vara hemma men vi försökte alla tre göra det bästa av situationen.

På fredagen åkte vi och hälsade på Elsa och Lina-Maria. Elsa tog hand om mig bra och visade massor av saker man kan göra när man är 2,5 år. Hon blev arg när jag inte kunde gå eller prata själv utan tyckte att jag skulle försöka ännu mer. Elsa kan sjunga jättebra och älskar Pippi Långstrump.

Pappa passade på att lyfta upp mig sovande när vi skulle åka och handla mat. Han tyckte tydligen att det var hur mysigt som helst att jag inte vaknade och gick runt och bara myste som en stolt tupp. Jag passade därför på att sova ganska länge mot hans axel.

Till slut så visade jag dem ett av mina favoritställen hemma så att de inte skulle vara ledsna att vi inte kom iväg hemifrån. Tvättmaskinen! Den är fin, har knappar och man kan titta på den framifrån och till och med uppochnerpå. Det var en härlig ny variant för mig. Ännu roligare var det förstås för att jag fick bra grepp mot underlaget och dessutom kom på att man kan banka med handen under skötbordet. Efter den här akrobatiska uppvisningen var inte mina föräldrar ledsna mer!

Som ni vet gillar jag musik och kompisar. Idag hade jag en toppenkombination här hemma med ännu bättre pianospel än när jag spelar själv. Josefin och Sam och jag hjälptes åt.
Se, lyssna och njut!

http://www.youtube.com/watch?v=UkVXvFvRt-c

En dag när bara jag och pappa var hemma fick jag försöka mig på att äta själv. Jag tycker att det gick ganska bra. Lite mat i pannan får man ju räkna med. Det var ju lite roligt också…